Feldkirchs stift

Feldkirchs stift är det stift inom Romersk-katolska kyrkan i Österrike som geografiskt motsvarar Österrikes västligaste förbundsland Vorarlberg. Stiftet ingår i Salzburgs kyrkoprovins och har säte i Feldkirch. Domkyrka är Dompfarrkirche Sankt Nikolaus (Feldkirchs domkyrka/Sankt Nikolaus domkyrka). Stiftets 125 församlingar är indelade i nio dekanat. 2013 hade stiftet 139 stiftspräster, 61 ordenspräster och 23 permanenta diakoner.

Klostret Wettingen-Mehrerau ligger inom Feldkirchs stifts geografiska gränser, men lyder inte under stiftet utan utgör en egen förvaltning.

Historia

Vorarlberg var ursprungligen uppdelat på tre olika stift. De sydligare delarna tillhörde Churs stift, som idag är helt och hållet schweiziskt, de norra delarna tillhörde Konstanz stift/Konstanz biskopsdöme och de nordostliga Augsburgs stift i Bayern. Kejsaren Josef II (1741-1790) försökte förgäves påverka de utländska stiften. I Vorarlberg byggde man därför upp ett apostoliskt vikariat, med säte i Feldkirch. Efter första världskriget tillföll Brixen Italien, och därmed återstod det apostoliska vikariatet Innsbruck-Feldkirch som från 1925 lydde direkt under den Heliga stolen. 6 augusti 1964 upphöjdes det apostoliska vikariatet till Innsbrucks stift, som då även innehöll Vorarlberg. I december 1968 knoppade påve Paulus VI av Feldkirchs stift.^[1]

Biskopar

Bland de apostoliska vikarierna och generalvikarierna finns

Bernhard Galura, generalvikarie i Feldkirch 1118-1829, sedan furstbiskop av Brixen
Johann Nepomuk von Tschiderer, apostolisk vikarie i Feldkirch 1832-1834. Sedermera furstbiskop av Trento