Nikolaj Nadezjdin
![](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/3/3c/%D0%9D%D0%B8%D0%BA%D0%BE%D0%BB%D0%B0%D0%B9_%D0%98%D0%B2%D0%B0%D0%BD%D0%BE%D0%B2%D0%B8%D1%87_%D0%9D%D0%B0%D0%B4%D0%B5%D0%B6%D0%B4%D0%B8%D0%BD.jpg/200px-%D0%9D%D0%B8%D0%BA%D0%BE%D0%BB%D0%B0%D0%B9_%D0%98%D0%B2%D0%B0%D0%BD%D0%BE%D0%B2%D0%B8%D1%87_%D0%9D%D0%B0%D0%B4%D0%B5%D0%B6%D0%B4%D0%B8%D0%BD.jpg)
Nikolaj Ivanovitj Nadezjdin, född 17 oktober (gamla stilen: 5 oktober) 1804 i guvernementet Rjazan, död 23 januari (gamla stilen: 11 januari) 1856 i Sankt Petersburg, var en rysk etnograf och litteraturkritiker.
Nadezjdin var 1832–35 professor i historia, arkeologi och logik vid Moskvauniversitetet och grundade 1831 tidskriften Teleskop. På grund av Pjotr Tjaadajevs i denna publicerade "filosofiska brev" (1836) förbjöds tidskriften, och Nadezjdin förvisades till Ustsysolsk i guvernementet Vologda. Efter frigivningen företog han en resa till slaviska länder och offentliggjorde i Jahrbücher für Litteratur 1841 en uppsats om ryska språkets dialekter. År 1843 blev han redaktör för inrikesministeriets tidskrift, i vilken han publicerade värdefulla etnografiska, geografiska och statistiska avhandlingar om Ryssland, samt skrev studier om det ryska sektväsendet: Izsljedovanie o skoptjeskoj jeresi (Om stymparnas sekt, 1845) och O zagranitjnych raskolnikach (Om raskolnikerna i utlandet, 1846). År 1848 blev han president för Geografiska sällskapets etnografiska avdelning och redigerade dess årspublikationer. Hans självbiografi trycktes i Russkij Vjestnik 1856 (med tillägg av Pavel Saveljev), men hans arbeten finns inte i samlad upplaga.
Källor
- Nadezjdin, Nikolaj i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913)